Betydelsen av fettsyror vid vård av hundens hud

Betydelsen av fettsyror vid vård av hundens hud

Oljor har redan länge använts i hundens kost som fettsyretillskott. De allra första kommersiella specialprodukterna kan ha kommit ut på marknaden redan på 1950-talet. Hansen och Wiese (1951) publicerade en undersökning där brist på fettsyror i hundens kost kopplades samman med ett flertal hudproblem:

  • torr hud och mjäll
  • klåda, fet hud och att huden utsätts för inflammationer
  • inflammationer mellan tårna och i öronen blir vanligare
  • en förtjockning dvs. hyperkeratos av den drabbade huden, exempelvis huden på trampdynorna
  • pälsen blir torr och livlös, och pälsfällningen ökar

Slutsatserna av Hansens och Wieses undersökning är fortfarande aktuella och listan är synnerligen omfattande med tanke på fördelarna av fettsyretillskott för hunden. Listan kunde kompletteras med att poängtera fettsyrornas betydelse vid vård av atopiska sjukdomar. Fettsyror ger även effekt vid tillväxtstörningar av klorna och vid vård av autoimmuna hudsjukdomar.

I sin undersökning granskade Hansen och Wiese hur kostens brist på fettsyror påverkar hundens hälsa. I praktiken innehåller hundens kost alltid fett, ofta i stora mängder, vilket betyder att hudproblem inte beror på brist på fett. Orsaken bakom hudproblem kan även ligga i en obalans av fettsyror eller i problem i ämnesomsättningen av fettsyror, exempelvis brist på de enzymer som behövs i fettyrornas ämnesomsättning.

Fettsyretillskott till hunden – historiska trender

Jag har hittills på ett allmänt plan hänvisat till behovet av fettsyror för att upprätthålla hudens normala funktion och välmående. Härifrån och framåt definierar jag vilka fettsyror huden speciellt behöver och i vad behovet grundar sig. Vi ska ändå börja med en kort översikt av forskning och historiska trender kring fettsyretillskott.

Vegetabiliska oljor

Behovet av essentiella fettsyror identifierades för första gången i en undersökning gjord på 1930-talet. Ända tills dess var tanken att fettsyror endast fungerar som källa till och lager för energi i kroppen. Burr & Burr (1930) påvisade att då råttor matades med fettfri kost började djurens hud bli torr och mjällig och de fick klåda. Råttornas torra hud var även utsatt för olika inflammationer. Genom att ge råttorna vegetabilisk olja gick hudproblemen om. Med hjälp av dessa experiment på råttor bevisade Burr & Burr att den omega-6 linolsyra som vegetabiliska oljor innehåller är en essentiell fettsyra för djur. Eftersom många vegetabiliska oljor innehåller rikligt av linolsyra blev användningen av dessa oljor allt vanligare på 1950-talet i USA. Soja- och majsolja var de förmånligaste källorna för linolsyra så dessa oljor användes mest.

Djurfett innehåller en varierande mängd linolsyra: mest linolsyra finns det i fett från kyckling (20 %) och minst i fett från nöt och lamm (2 %). Ifall hundens mat innehåller rikligt med djurfett ökar behovet av essentiella fettsyror, och symptom på brist av essentiella fettsyror kan förekomma även om maten till synes innehåller tillräckligt mycket essentiella fettsyror (Lloyd 1998). En kost som består av enbart animaliska näringsämnen är därför bra att komplettera med vegetabiliska oljor.

Nattljusolja

I samband med en undersökning av hudproblem, speciellt atopi, föddes det en tanke om hudens enzymbrister. Enligt denna teori orsakar enzymbrist att det inte bildas tillräckligt mycket gammalinolensyra i huden (Manku m.fl. 1984). Även om det inte direkt bevisades att det behövs gammalinolensyra, dvs. GLA, för hudens normala funktion så fick oljor som innehöll GLA, speciellt nattljusolja, ett kommersiellt uppsving. I ett flertal undersökningar påvisades det att tillskott av nattljusolja lindrade hudproblem och detta ansågs vara ett tecken på att torr och atopisk hud har ett GLA-behov (Lloyd 1998).

Nattljusolja innehåller vanligtvis 70 % linolsyra och 10 % gammalinolensyra. Det är därmed mycket troligt att det är nattljusoljans linolsyra som är den fettsyra som huvudsakligen inverkar på hudens funktion, precis som det hade påvisats i undersökningar redan på 1930-talet. Kombinationen av nattljusoljans linolsyra och gammalinolensyra visade sig även fungera på hundar och därför fortsatte oljans popularitet ända till 2000-talet.

Näringsoljor, oljeblandningar

Nattljusoljans popularitet började sjunka då forskare presenterade en teori om att det förutom gammalinolensyra (GLA) behövs en liten mängd av fiskoljans omega-3-fettsyror för att reglera GLA:s ämnesomsättning. Det förevisades att kombinationen av omega-6 GLA och fiskoljans omega-3-fettsyror skulle dämpa inflammationer i irriterade hud. En underökning av Saevik m.fl. (2004) stod i centrum under denna tidsperiod. I undersökningen påvisades det att en blandning av gurkörtsolja, med innehåll av GLA, och fiskolja minskade atopiska hundars klåda och behov av medicinering med kortison. För hudoljor från denna tidsperiod är det typiskt att oljorna innehåller omega-6 GLA från nattljus- eller gurkörtsolja och fiskoljans omega-3-fettsyror som verksamma ämnen. Kända produkter i denna kategorin är Viacutan, Megaderm och Eforion.

Laxolja

Det finns inte exakt information om när laxoljan dök upp på marknaden för vård av hundens hud, men i i slutet av 2000-talet var laxoljans ställning stark. Laxoljan är en kommersiell framgångshistoria, och är fortfarande livskraftig även om det kanske inte längre finns grunder för detta. Laxoljan ”uppfanns” då det letades efter en marknad för den olja som uppstod som biprodukt av lax som tillreddes för människor. Laxodlningen ökade explosionsartat under 1990-talet och det uppstod otroliga mängder laxolja som råvara. Kvaliteten på laxoljan varierade och nivån av omega-3-fettsyrorna var låg. Detta gjorde att laxoljan som råvara för omega-3-produkter till människor inte kunde tävla mot fiskolja tillverkad av djuphavsfiskar. Därför fanns det ett behov att hitta på andra användningsändamål för laxoljan.

Det var välkänt att hundägare gärna tillsatte olja i hundarnas mat för att förbättra hundens hud och päls. För detta ändamål började laxolja marknadsföras. Laxoljans sammansättning motsvarade inte på något vis det som var känt om hudens fettsyrebehov, men detta stoppade inte företagen som marknadsförde laxolja.

Det dök upp några laxoljor av högre kvalitet på marknaden, men desto fler undermåliga oljor som kanske gjorde mer skada än nytta för hunden. Typiska kännetecken på laxoljor av dålig kvalitet var en stark lukt och en mörk färg som har att göra med att oljan oxiderat. Oxiderad olja innehåller beståndsdelar som är skadliga för hälsan. I en undersökning på hundvalpar visade det sig att oxiderad olja försvagar valparnas tillväxt och utvecklingen av skelettet och immunförsvaret (Turek m.fl. 2003). Även om kvaliteten på laxolja blivit betydligt bättre så är laxolja som vanligtvis förpackas i en plastflaska fortfarande känslig mot oxidation (Thomsen m.fl. 2017).

På grund av den allmänna omega-3-boomen har marknadsföringen av laxolja koncentrerats alltmer på laxolja som ett omega-3-fettsyretillskott. Laxolja marknadsförs fortfarande som en bra källa för omega-3-fettsyror även om förändringen i utfodringen av odlad lax har lett till att laxoljans omega-3-halt har rasat till en tredjedel till vad halten var då laxoljan kom ut på marknaden. Laxolja är inte längre en bra utan en dyr källa för omega-3-fettsyror. För att uppnå en viss omega-3-dos krävs det att doseringen av laxolja fyrdubblas i jämförelse med fiskolja.

Hudens och pälsens fettsyrebehov

Som det konstaterats ovan så visar sig en brist på fettsyror i kosten som störningar i huden, dvs. i praktiken som olika hudproblem. De klassiska undersökningarna från 1930-talet avslöjade att fettsyrebristen uttryckligen handlade om en brist på omega-6 linolsyra. Mot denna bakgrund definierades linolsyra som en essentiell fettsyra för djur. Linolsyrans verkliga betydelse och verkningsmekanism upptäcktes först 50 år senare då brist på linolsyra kopplades samman med problem i hudens naturliga skyddsmekanism, barriärfunktionen (Elias m.fl. 1980).

Med hudens barriärskikt menas hudens yttersta skikt som består av döda celler. Hudens yttersta cellskikt kallas hornlager (stratum corneum). I epidermis (överhuden) bildas de lipider (fetter) som binder samman hornlagret. Dessa lipider är den viktigaste komponenten för skyddsbarriärens funktion, och linolsyran är den viktigaste fettsyran då dessa lipider bildas. Under de följande 30 åren har det genom forskning lyfts fram flera mekanismer som förklarar linolsyrans effekter i huden (Zheng m.fl. 2011).

Brist på linolsyra försämrar skyddsbarriärens funktion. Detta visar sig som torr hud samt genom att huden utsätts för allergener, och för bakterier och jäst som orsakar hudinflammationer. Då hudinflammationer ökar beror detta huvudsakligen på en försämring eller obalans av den naturliga bakterie- och jäststammen. I en torr hud försämras regleringen av surhetsgrad och detta påverkar de naturliga bakteriernas levnadsförhållanden. Många hundars hudproblem har att göra med en obalans i hudens funktion vilket har sin grund i att hudens barriärfunktion är försvagad.

Med hjälp av en näringsolja som innehåller omega-6 linolsyra kan vi förstärka hudens barriärfunktion och återställa hudens naturliga balans. Som tidigare nämnts har det utvecklats oljeblandningar som stödjer hudens välmående. De verksamma ämnena i dessa produkter är gammalinolensyra (GLA) och fiskoljans omega-3-fettsyror (EPA och DHA). Med hjälp av dessa fettsyror strävas det efter att påverka de inflammationer som uppstår vid hudproblem så som atopiskt eksem. En undersökning av Saevik m.fl. (2004) påvisade att dessa oljor har en inflammationsdämpande effekt. Ifall ett försvagat barriärskydd är orsaken bakom hundens hudproblem så är inflammationen följden av denna orsak. Så fort sjukdomens symptom, så som inflammation, visar sig blir strävan att vårda symptomen. Det viktigaste målet med vården är ändå att sträva efter att avlägsna eller lindra orsakerna bakom sjukdomen.

För hundar med hudproblem är det viktigaste målet att sträva efter att förbättra hudens naturliga skyddsmekanism genom att förstärka hudens barriärfunktion. Omega-3 alfalinolensyra (ALA) är en essentiell fettsyra eftersom djurets kropp inte själv kan producera den. ALA:s viktigaste uppgift är att fungera som utgångsämne för omega-3 DHA då omega-3 EPA eller DHA inte finns i kosten (exempelvis vid ren vegetarisk föda). Hunden behöver även ALA för att upprätthålla pälsens kvalitet. Den största delen ALA som hunden äter hamnar i huden och pälsen (Fu och Sinclair 2000). Näringsoljans effekt som visar sig som bättre pälskvalitet kan bero på oljans innehåll av ALA. ALA dämpar ändå inte inflammationer.

Varför välja Nutrolin® SKIN & COAT?

Nutrolin® SKIN & COAT är en över 10 år gammal produkt och den första produkten i Nutrolin®-serien. Näringsoljan blir allt populärare och efterfrågan ökar världen runt. Produktionen sker i Finland av högklassiga och rena råvaror.

Nutrolin® SKIN & COAT innehåller kallpressade vegetabiliska oljor och produktens sammansättning är patenterad i USA och Europa. Den patenterade blandningen grundar sig på en säregen sammansättning som strävar efter att både förstärka hudens barriärfunktion och stödja pälsens och klornas tillväxt. De centrala elementen i näringsoljans fettsyresammansättning är omega-6 linolsyra och gammalinolensyra samt omega-3 alfalinolensyra och stearidonsyra. Näringsoljan rekommenderas då hunden lider av:

  • atopiskt eksem
  • störningar i hudens keratinisering – återkommande bakterie- och jästinflammationer
  • fjällande hud och glanslös päls
  • torra och spruckna trampdynor
  • spröda klor eller störningar i klornas tillväxt

Källor

1. Burr, G.0. & Burr, M.M. (1930). On the nature and role of the fatty acids essential in nutrition. Journal of Biological Chemistry 86:,587-62.

2. Elias, P.M., Brown, B.E., Ziboh, V.A. (1980). The permeability barrier in essential fatty acid defiecieny: evidence ofr a direct role for linoleic acid in barrier function. J. Invest. Dermatol. 74(4):230-3.

3. Fu Z., & Sinclair A.J. (2000). Increased alpha-linolenic acid intake increases tissue alpa-linolenic acid content and apparent oxidation with little effect on tissue docosahexaenoic acid in the guinea pig. Lipids 35(4):395-400.

4. Hansen, A.E. & Wiese, H.F. (1951). Fat in the diet in relation to nutrition of the dog. I. Characteristic appearance and changes of animals fed diets with and without fat. Texas Reports in Biology and Medicine 9, 491-515.

5. Lloyd, D. H. (1989). Essential fattv acids and skin disease. Journal of Small Animal Practice 30:207-212.

6. Manku, M.S., Horrobin, D.F., Morse, N.L., Wright, S. & Burton, J.L. (1984). Essential fatty acids in the plasma phospholipids of patients with eczema. British Journal of Dermatology 110: 643-648.

7. Thomsen, B., Griinari, M., Jacobsen, C. (2017). Improving oxidative stability of liquid fish oil supplements for pets. Eur. J. Lipid Sci. Tech. 119(6).

8. Turek, J.J., Watkins, B.A., Schoenlein, I.A., & Allen, K.G.D., Hayek, M.G., Aldrich, C.G. (2003). Oxidized lipid depresses canine growth, immune function, and bone formation. Journal of Nutritional Biochemistry 14:24–31

9. Zheng Y., ym. (2011). Lipoxygenases mediate the effect of essential fatty acids in skin barrier formation. J. Biol. Chem. 286 (27):24046-24056.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

#nutrolinlife

BESTÄLL VÅRT NYHETSBREV OCH FÅ

10% rabatt

           Var bland de första som får veta om våra exklusiva produkter, nyheter och kampanjer.

Observera att koden är bunden till din e-postadress. Gör därför beställningen med samma e-postadress som du beställt koden på för att du ska kunna utnyttja rabatten. Rabatten kan inte kombineras med andra rabatter.